Jag vet. Du behöver inte säga något. Jag är nog sist av alla. Trots att jag är i branschen. Men i veckan bestämde jag mig. Nu ska även jag förkovra mig i Lotta Lundgrens bok Om jag var din hemmafru. Frågan är egentligen varför jag inte gjort det tidigare. Jag gillar Lotta, hon är en cool, häftig kvinna som inte bara ursprungligen kommer från samma bransch som jag varit och befinner mig i utan även tagit sig ut och nu befinner sig i den här andra branschen. Matbranschen. Det är lika imponerande varje gång jag ser resultat på hur man kan förändra sitt liv och sina intentioner genom att bara styra stegen åt ett lite annat håll än vad det var tänkte från början. Och vilka resultat det kan bli av det. Lotta är en av dessa och hennes bok ska precis som de TV-serier hon gjort representera henne och hennes matfascination.
Och det gör den. Det är nog bara det att för mig är det ingen kokbok. Men det kanske inte heller är meningen. Åtminstone inte i hänseendet att man slår upp den och ser vad man ska göra till middag imorgon kväll. Och det är nog just därför jag inte köpt den innan. Jag har inte orkat eller haft tid att förkovra mig i något annat än just hederliga, regelrätta kokböcker med recept sida upp och sida ner. Husmanskost, vardagsmat, italienska specialiteér eller asiatiska nudlar. Dessutom har jag nog varit lite rädd för den här boken. Jag har nog helt enkelt varit rädd för det där köttstycket tillsammans med balklänningen. Och titeln. Och vad det innebär att – få en vardag att smaka lördag. För jag vill inte det. Jag vill att tisdag ska smaka tisdag och lördag ska smaka lördag. Jag är inte intresserad av att ha glamour i min vardag. Jag är knappt intresserad av att ha glamour på helgen. Helt enkelt för att jag inte vet vad folk menar med glamour eller vad de vill med det.
Men nu har jag köpt boken. Nu har jag öppnat den och hängivit mig åt alla bilder. Förundrats över hur makalöst vackert det är med en naken manskropp tillsammans med ett fruktfat, en öppen rödmålad mun med en bit kött på en pinne, en gaffel med rullad pasta och ärtpesto på väg in i en mun med illrosa läppar eller vackra kvinnohänder fulla med smycken och målade naglar som bearbetar en bit deg. Bilder med råvaror och mat som tilltalar mig. Förundrad och förlägen erkänner jag att jag älskar den här boken. Och det är inte bara bilderna. Receptens layout tilltalar mitt sinne och talar till mig. Tack och lov är det slitstarka pärmar som omger detta delikata innehåll, för denna bok kommer att användas ofta och mycket i vårt kök.
1 Comment