Slår mig ner i soffan efter en lång dag. Klockan närmar sig tio lördagkväll och det är första gången jag sitter ner ordentligt på hela dagen. Har spenderat först förmiddagen inhandlandes en mängd matvaror för att sedan stå i köket några timmar. Efter det har det fotograferats, fotograferats och åter fotograferats! Men jag tror nog att vi är nöjda med slutresultatet.

Recept och riktiga bilder kommer så småningom upp här. Men jag kan berätta att soppan blev, åtminstone enligt maken, den godaste soppa han någonsin ätit. Sen ska vi inte missa den makalösa matiga salladen. En mix av allt det goda som finns helt enkelt, toppat av spansk serranoskinka och en makalös chévre.

Imorgon är det sötsaker och bröd som står på agendan! Det vilar just nu två degar i kylen, som blir frukostbröd till hungriga tonåringar, allt efter recept från vår favoritbagare. (funderar på om han verkligen gett mig alla detaljer i receptet eller om det finns små hemligheter kvar . Förutom bröddegen står det några mördegar på kylning inför morgondagens testande av olika söta pajer. Eller vad sägs om apelsin, citron, choklad och vanilj! Ska försöka ta lite snapshots även av detta till ett kortare inlägg.

Dag 23 i bloggutmaningen

Vad ska jag säga. Det går inte att komma undan fakta att ett nybakat bröd, ett glas vin och en god ost är mumma för själen. Det tar mig tillbaka till min barndom men även fram till den vuxna värld jag befinner mig i.

Känslan när jag, spänd av förväntan, tar kniven för att skära en skiva av brödet. Brödet som jag har lagt tid och energi på i över ett dygn. Den känslan som uppstår när man inte vet helt säkert vilket resultat man kan förvänta sig. För det kan faktiskt ha gått käpp rätt åt skogen. Det är ren fakta. Men det kan också ha blivit ett vidunderligt gott bröd som tar en till nya höjder och får en att utan tvekan lägga de där timmarna och den där energin än en gång. Utan att veta resultatet.

Vinet som står där på hyllan. Införskaffat i ett ögonblick av önskan att den där stunden ska uppstå när man korkar upp det och dofterna dröjer sig kvar samtidigt som du häller upp det i ett högt glas och vet att snart, snart ska du få ta del av de underliga dofter och smaker som du förnimmer.

Osten som ligger där i sin folie. Omhuldad och intetsägande. Men så fort den öppnas så far det ut en oöndlig ström av dofter. Dofter som det krävs någon med stor erfarenhet att beskriva men som alla andra bara förnimmer. Färgen och doften förändras och är lika oförutsägbar som vinet och brödet.

Inte förrän du tar den första tuggan. Eller höjer glaset för den första klunken. Inte förrän då vet du exakt hur det kommer att smaka. Hur det kommer stt kännas. Passar de ihop? Gifter smakerna sig eller passar de bättre var för sig? Du vet inte detta förrän efteråt. Förrän du testat och smakat. Men du kan ha aningar, du kan ha erfarenheter, du kan ha testat detta innan. Men frågan är om det smakar samma? Har brödet jäst lite längre än sist, var förhållandena lite sämre eller lite bättre under processen. Har vindruvorna i denna årgång vin fått lite mer sol än sist? Har osten legat lite för länge eller lite för kort tid ute i rummet. Inget av detta vet du innan du tar den där första tuggan eller klunken. Det enda du med sannolikhet vet är att du kommer att få vara med om en smakupplevelse som aldrig blir den samma igen.

Vin, bröd och ost. Jag tror att det faktiskt skulle kunna gå att leva på enbart detta!

(små funderingar en lycklig dag i januari av en person (jag) som egentligen inte tål gluten…)

Dag 22 i bloggutmaningen

Redan onsdag och det är dags för blogginlägg nummer 21 av de 100 i utmaningen. Det är både fantastiskt roligt och lite jobbigt att ha den här utmaningen med sig i tankarna. Men det pressar mig att faktiskt göra de här inläggen och få upp en vardaglig rutin i att skriva ner inte bara mina favoritrecept utan även funderingar och tankar. Dessutom blir det ett sätt att lyfta sig ur soffan och faktiskt sätta sig framför datorn istället för att se något dåligt på teve

Men idag blir inlägget lite kortare då jag är otroligt trött efter ytterligare en intensiv dag

Igår skrev jag om kycklingen och svårigheten att komma åt bra, ekologisk kyckling. Något som inte är lika svårt, åtminstone för min del, är att emellanåt få tag i det bästa av alla ekologiska kött. Nämligen det som är det vilda köttet, skjutet av duktiga jägare som tar hand om sina marker och sina djur.

Jag har fördelen att ha en pappa som är jägare och ibland har jag möjlighet att hämta några påsar kött. Just nu har jag haft turen att få tag i lite vildsvinskött. Några påsar grytbitar och en stek. Den första påsen med grytbitar blev denna underbara gryta. Receptet är lite på måfå men det blev härligt gott! Dessutom blir det en dubbel känsla när man vet att köttet faktiskt är vilt.

Vildsvinsgryta

• 500g vildsvinskött (jag hade grytbitar)
• 1 palsternacka
• 1 morot
• 1 kålrot
• 2 gul lök
• Vatten
• 400 ml finkrossade tomater
• 4 vitlöksklyftor
• 5-6 enbär
• 10st svartpepparkorn
• 1 dl rött vin
• 1 tsk soja
• 1/2 tsk farinsocker
• 400g kidneybönor
• Kantareller
• Rosmarin

Dag 21 i bloggutmaningen

Vi äter massvis med kyckling. Flera dagar i veckan. Och jag har grymt dåligt samvete över att jag inte vet hur kycklingen har mått. Köper färsk eller fryst kyckling, alltid svensk, och hoppas att det är det bästa som finns i handeln. Men hur kan jag som konsument veta att det är en kyckling som mår bra? Kan jag vara nöjd med den informationen som står på förpackningen eller ska jag/ bör jag ifrågasätta det? Jag har i ett inlägg i höstas skrivit om det här med kycklingar och hur stora de ska eller inte ska vara. Mina funderingar är fortfarande desamma.

När jag läser runt om hur de svenska kycklingarna har det så är svaren många. På vissa håll pratas det om att det är en industri och en produktion medan det på andra håll pratas om ett mjukare förhållningssätt till kycklingarna. Vissa plockas på natten av maskiner som sorterar in de i rätt led, på andra stället plockas kycklingarna för hand av människor som sakta men säkert går fram och tar kycklingen till slakt. Huruvida kycklingen injiceras med vatten eller inte, det är svårt att få svar på. Mår kycklingen bättre om de har större plats eller mindre? Hur jag än vänder och vrider på det, läser fram och tillbaka så är svaren många och mina frågor blir bara fler för varje artikel jag läser.

Min första reaktion och det som känns mest självklart när jag tänker på detta är naturligtvis att köpa kyckling där kycklingarna har blivit behandlade som de levande varelser de är. Men naturligtvis med tanken att dem ska hamna på någons matbord, inte bli någons kelgris. Min stora fråga i detta är, går det att kombinera med våra krav som konsumenter att få tag i kyckling som inte är alldeles för dyr. Jag misstänker att svaret, som i så många andra liknande frågor, är att vill vi ha mat som har mått så som vi helst vill att de ska ha gjort, tja.. då får vi också betala det priset det kostar. Är vi villiga att göra det då? Mitt svar är enkelt. Kan jag på ett lätt sätt få tag i kyckling som jag vet har mått så bra som det går och dessutom bidragit till att vara en klimatsäker råvara, ja då kan jag tänka mig att äta lite mindre av den råvaran för att råd med den.

Efter lite efterforskningar här och där har jag hittat några intressanta artiklar/blogginlägg om kyckling.

I SDS kan man läsa om den stenhårda logistiken i kycklingbranschen

I en artikel från 2008 på SvD kan man läsa om hur kyckling är klimatsmart mat och hur de kycklingarna egentligen mår.

Datummärkning på färsk kyckling hos Spisat.se

Inne på Svensk fågel kan man läsa allt om konsumtion och produktion av kyckling i Sverige

Dag 20 i bloggutmaningen

Gul, mjuk, doftande, smörig, len och geggig. Ungefär så tror jag att sammanfattningen på den här ostdippan får bli. Och här pratar jag ostdippa på allvar. Ingen köpt sladdrig oäkta goja, ingen mjölkprodukt med smak av lite ost. Utan riktigt härlig äkta smaskigt god ostdippa!

Allt började med att jag tänkte bjuda familjen på en riktigt härlig tacomiddag. Köttfärs med tacokrydda, salsasås, guacamole, tortillas och grönsaker. Tja, du vet allt som tillhör en härlig fredags taco. Till saken hör att dottern alltid vill ha ostdippa till sina tacos och jag verkligen tycker illa om de man köper färdigt så jag satte mig för att se om jag kunde hitta ett recept på en dippa att göra själv. Min tanke var kanske egentligen en mjölkprodukt variant. Kanske yoghurt med ost av något slag.

Jag har aldrig tidigare tänkt på att göra egen ostdippa och har därför inte heller sökt eller tittat efter ideér och inspiration till den här sortens recept. Men ganska snart insåg jag att det finns en uppsjö med härliga recept. Omedelbart föll jag för en variant på ett mexikanskt recept som jag har omvandlat till lite mer svensk ost och det gick precis likabra kan jag säga. Det finns aldrig någonsin en chans att jag köper färdig ostdippa igen. Detta var hyfsat enkelt och så gott så jag tror att vi hade nöjt oss med bara osten om det inte hade varit för att jag hade lagat en massa annat också! Gör dippan till tacomiddagen eller bara till en mängd goda grönsaker som en förrätt. Det godaste är om du kan hålla den lite varm hela tiden. Helt enkelt gudomligt!

Ostdippa

• 2 schalottenlökar
• 3 vitlöksklyftor
• 1/2 tsk chiliflakes
• 75g cheddar
• 100g creamcheese
• 3 pfefferoni
• 1/2 tomat (urgröpt)
• koriander
• olja

Hacka lök och vitlök fint. Hacka pfefferonin i små bitar. Gröp ur tomaten och finhacka den. Dela cheddarosten och blanda med creamcheese i en skål. Hetta upp olja i en kastrull och fräs lök, vitlök och chili några minuter på låg värme. Blanda sedan ner osten och låt allt smälta på låg värme. Rör kontinuerligt. Blanda sedan i den hackade tomaten, pfefferoni och lite klippt koriander. Smaka av med peppar, ev. lite salt och mer koriander.

Dag 19 i bloggutmaningen

Döm om min förvåning när jag kliver in i Cajsa Wargs butik på Söder och det första jag möts av är en hylla av burkar med Äkta sylt. Varför kanske ni undrar! Under veckan har jag twittrat lite med folk, som vanligt, och då dök bland annat lite snack om just Äkta sylt upp. Då var jag nyfiken och tänkte att jag måste ta reda på mer om denna sylt och framförallt var jag kan få tag i den. Sen tänkte jag helt enkelt inte mer på det förrän vi stegade in i butiken och jag då såg burkarna!

Till saken hör att vi inte äter sylt. Eller marmelad. Förutom när min mamma någon gång gjort hemlagad marmelad och kommer över med en burk. Men jag vet inte när vi senast köpte en burk. Men bara tanken på den här sylten gjorde mig nyfiken redan från början och när jag stod där i butiken (upprymd över faktumet att vi var i Stockholm och i den här butiken) så lös den här burken mot mig på ett sätt som helt enkelt attraherade alla mina intryck. Allt från den lilla vackra burken med sitt gyllengula innehåll, etiketten som beskrev innehållet : Apelsin, citron, kakaoböna, vanliljstång och socker till lappen med bilden på Carina Dalunde. Jag blev bokstavligt talat förälskad i denna lilla burk. Lyckades helt bortse ifrån det (i första ögonkastet) hutlösa priset på 75:- för 200g och la burken bland de övriga sakerna jag skulle handla.

Väl hemma i Malmö på kvällen skar vi upp vars en skiva av det makalösa brödet vi hade köpt på Urban Deli (och burit med oss på tåget) och bredde på en ansenlig mängd av sylten. Förälskelsen var där och då besvarad! Smaken som sakta dröjde sig kvar efter den första lite lätt bittra apelsinsmaken och som sen går över i en aning av citron med en döljd bakgrund av choklad och vanilj är total. Jag hör mig själv säga att det var värt varenda krona för den här lilla burken och att jag aldrig mer kommer att införskaffa någon annan sylt. Maken håller med och vi begrundar sedan tyst denna smakupplevelse. Faktum är att det stämmer. Det finns ingen anledning att lägga 25-30:- för en vanlig burk sylt som knappt smakar något när man kan betala mer och få något som smakar såhär och dessutom faktiskt är just Äkta! Nu ska jag omedelbart leta upp och se ifall det finns en butik i Malmö som har detta sortiment.

Dag 18 i bloggutmaningen

Har precis placerat mig tillsammans med dottern och maken på tåget från Stockholm och tillbaka hem till Malmö. Runt omkring oss är det fullt med folk trots att det är lördagkväll. Tar omedelbart fram min ipad och sätter hörlurar i öronen.
Äldste bonussonen är den stora anledningen till att vi bestämde oss för den här turen, även om den också inbegrep en del jobb för oss. Igår öppnade och invigdes årets Vårsalong på Liljevalchs och sonen hade två av sina verk med på utställningen. Det är otroligt stort att få vara med där så det är klart att vi valde att åka upp till invigningen.

Vi tog tåget upp fredag morgon, med i packningen hade vi goda mackor, bananer, yoghurt och kaffe köpte vi på stationen. Efter fika, snack, vila och lässtund så var vi så framme i huvudstaden. De där 4,5 timmarna går förhållandevis fort om man har sällskap. Strax efter vibkommit fram mötte vi upp sonenoch åt lunch på (skrik inte) Pizza Hut. Det var flera år sedan jag var där men oj så gott det var! Sen skildes vi åt och vi åkte vidare till hotellet för att checka in och lämna vårt bagage. Hotellet Columbus, hade jag hittat på nätet när jag egentligen letade efter ett vandrarhem. Men detta visade sig bli billigare och så här i efterhand är vi otroligt glada över att vi valde det för oj, vilket mysigt hotell! Tre trappor upp i ett gammalt bryggeri från mitten av 1700- talet låg vårt rum, med utsikt över söder.

Sen var det dags för invigning på Liljevalchs. Massvis med folk och fantastiska verk från dessa blandade konstnärer! Vi gick omkring och mös över allt Erik får vara med om och bara vetskapen att han har sina verk där känns ofantligt! När de stängde mötte vi alla upp på Blå Porten för en öl, vilket trevligt ställe! Vi var dock inte så hungriga än utan valde att bara titta på den mat som serverades. Men den såg fantastiskt god ut och om vi kommer hit igen blir det absolut en bit på detta “haket”. När de stängde tog vi istället djurgårdsfärjan tillbaka till söder och hittade till slut ett ställe där vi kunde äta. Vägen dit var lite lång då vi lite sent insåg att det kanske inte bara är att gå in var som helst en fredag kväll. De ställen vi tyckte verkade bra var fullproppade med folk. Men man lär sig vi hamnade istället på ett ställe som ändå visade sig ha ok mat. Restaurangen hette femtiofyra och jag åt en fantastiskt god fiskgryta medan make och dotter åt hemlagade hamburgare. Trötta och nöjda köpte vi godis med upp på rummet och avslutade kvällen med lite teve.

Lördag morgon börjar vi med en härlig frukost. Färskahallon, torkade aprikoser, leverpastej, skonka, ost, cornflakes, små knäckebröd, ägg…. Tja allt som sig bör finnas på en frukost. Vi tog tid på oss och njöt ordentligt av frukosten med vi lusläste tidningarna efter recensioner på utställningen.
Sen var det dags att ge oss ut i det snöiga stockholm. Planen var att gå till en butik som dottern hade koll på för att sedan ta oss till fotografiska. Nu visade det sig att vi hann med en hel del till och det är jag glad för. Efter att ha shoppat lite kläder på Beyond Retro och Grandpa så styrde vi kosan till Urban Deli. Jag ville så gärna visa detta makalösa ställe för maken och dottern. Som jag misstänkte blev de båda hänförda av butiken / restaurangen och vi njöt av kaffe och lite shopping. En god sherryvinäger, bröd, tomatsås och fin pasta slank med i handlingen. (Passar perfekt till ett recept jag ska sätta ihop i veckan.) ( tyvärr inga bilder då jag inte hann med det)

Sen gick vi vidare mot Cajsa Warg där vi hittade både ett och annat att ta med hem. Och jag ställer mig frågan igen, hur kan det komma sig att vi inte har den här sortens ställen i malmö? Inne i köpenhamn har vi numera Torvehallarna och dessutom finns där en mängd andra mysiga mat- och cafeställen. Men i malmö är det ganska tomt. Jag sätter en del tilltro till den nya Green matmarknad, får kolla in den på måndag…

Sen var det så slutligen dags för Fotografiska, här spenderade vi resten av dagen och bara njöt av de fotografer som just nu ställer ut. Vi avslutade med att äta en fanstastisk räkmacma, dricka ett glas vitt och sen kaffe med chokladkaka och hallon. Kan man ha det bättre? Nä, tror inte det

Nu ska jag njuta av senaste Vi och sen Jamie Olivers senaste nummer resten av tågresan hem till malmö. Tack Stockholm för denna gången, nu blir det skönt att dyka hem i vår egen lilla mysiga stad som har så många andra guldkorn.

Dag 17 i bloggutmaningen

Ricottaost. Vad tänker du på när du läser det ordet? För mig är det ganska blankt. Jag vet att det är en italiensk ost. Jag vet att den används istället för parmesanost till viss sorts pasta. Har även smakat det vid några tillfällen. Jag vet att det är ricottaost man gärna blandar med spenat i t ex canneloni och tortellini. Jag vet också att den är god i vissa desserter.

Detta läser jag på Wikipedia om ricottaost

Ricotta (uttalas /riˈkotːa/ på italienska) är en italiensk mjukost tillverkad av den vassle som uppstår då man gör ostar av fårmjölk eller vattenbuffelmjölk, som till exempel mozzarella. Namnet “ricotta” betyder “omkokt” och syftar på vätskans andra process för att göra osten. Ricotta har en konsistens som påminner om cottage cheese men är lättare och en nyckelingrediens i cheesecake, lasagne och många cannoli. Den blandas ofta med socker, kanel och ibland riven choklad och serveras som dessert i italienska hushåll.

Vad jag aldrig har gjort är ett recept med ricotta. Har aldrig blandat, rivit eller smaksatt denna ost. När jag öppnar ett paket så tittar jag på den med förundran och funderar på vad i hela friden jag ska göra med denna mjuka och i mina ögon ganska smaklösa ost. Ge mig en philadelfiaost, kesella eller keso och jag vet precis vad jag ska göra med osten. Men så fort den här osten kommer på tal så blir jag ställd. Egentligen är det ingen stor sak och jag skulle kunna leta upp både ett och annat recept på nätet eller i kokböcker för att ta mig över den där lilla tröskeln jag uppenbarligen har när det kommer till just ricottaost. Men sen slog det mig att jag ju faktiskt skulle kunna fråga er.

Vad gör du med ricottaost? Har du något favoritrecept? Har du tips, trix eller annan kunskap som jag bör tänka på inför att hantera denna ost?

Dag 16 i bloggutmaningen

Hur man än vänder och vrider på det så är hamburgare en av de rätter som jag älskar! Det bästa är en riktigt välstekt och välkryddad burgare, omsluten av en god dressing och de rätta tillbehören. Dessa kan dock variera utifrån vilken sorts burgare det är. Men det som är det mest fantastiska med burgare är just att det går att förändra så oerhört mycket i smak med hjälp av just tillbehör och kryddor.

När jag köpte min Assistent så följde det med en uppsättning verktyg, blandannat en köttkvarn. Det triggade omedelbart mig till tanken att använda kvarnen. Frågan var bara vad jag skulle testa först. Göra egen korv, hamburgare eller något annat. I flera veckor har jag funderat på om jag skulle göra egen korv och jag började titta efter recept och tillagning. Men under tiden så dök samtidigt tanken på att göra hamburgare upp. Och då menar jag verkligen göra det från början till slut. Mala kött, baka bröd, blanda dressing. Ja, hela rubbet.

Min önskan att göra detta drev mig till att leta runt på nätet efter andra som hade gjort egna burgare från grunden. Döm om min förvåning när jag hittar en blogg (eller blev jag egentligen så förvånad?) som enbart handlar om, jo du helt rätt, hamburgare! En hel blogg enbart dedikerad till denna underbara rätt, hamburgaren. Här kan man läsa om olika sorters burgare, om olika tillbehör, dressingar, sammansättningar och framför allt nördigheten i hur och vilket kött man ska använda för att få den bästa och godaste burgaren.

Det diskuteras högt och lågt kring hur stora mängder det ska vara av olika sorters kött och fett för att mala och sen blanda den perfekta mängden. Jag fastnade och satt i flera timmar och läste på bloggen. Dock var jag förvånad över den totala frånvaron av oss kvinnor bland alla kommentatorer. Här är det uppenbarligen männens värld. Är inte vi kvinnor lika intresserade av ta reda på hur man gör den perfekta burgaren?

Oavsett vilket gav jag mig in i detta med hull och hår. Köpte kött och fett, vägde, malde, smakade av och mixade en smet som blev vidunderlig! Om jag kunde (vilket det mest är tiden som får bestämma) så kommer jag aldrig någonsin äta en hamburgare igen som inte är mald på vår egen kvarn med eget val av köttbitar och sen mixad med våra kryddor. Till detta hembakade surdegshamburgerbröd, parmesankex, egen hemlagad dressing och inlagd lök. (men de recepten får jag återkomma med).

Hamburgare 8 st

• 450g ryggbiff
• 650g högrev (inkl. fettet)

Börja med att lägga alla redskap, som tillhör din kvarn, i frysen. Efter att ha läst en del så inser jag att detta verkligen är A och O för hur färsen blir. Dela under tiden köttet i mindre bitar. Ställ in köttet i frysen i ca 15 minuter.

Sätt ihop kvarnen, jag valde de största hålen på kvarnen. Börja sedan mala köttet. Försök blanda de olika köttdelarna så det blir mixat redan här. När allt köttet är malet, mal det en gång till så blir det ordentligt blandat. Väg sedan köttet, jag tyckte 150g per burgare blev bra (tips från hamburgersiten), pressa sedan ihop köttet till hamburgare. Jag använde vår hamburgerpress och resultatet blev perfekt. Hit kan du förbereda och sen ställa hamburgarna ostekta i kylen. När du sedan tar ut burgarna kan du salta och peppra ganska rejält innan du steker de.

Servera med dina favorittillbehör!

Dag 16 i bloggutmaningen

Sedan flera månader tillbaka har maken vid mer än ett tillfälle lyckats nämna att han skulle vilja göra marshmallows. Jag har inte riktigt kunnat avgöra om detta varit ett sug efter godis eller om han verkligen velat göra detta själv. Marshmallows är ju verkligen en sockerbomb utan dess like även om jag kan hålla med om att om man nu ska äta det kan man lika gärna göra det själv på ekologiska ämnen och utan onödiga tillsatser. Men min roll i denna längtan efter detta godis har varit ganska defensiv. Socker är ju kanske inte det jag sätter högst på min lista över saker jag vill äta.

Så på nyårsafton tog maken fram sin iPad och satt och surfade i köket medan jag gjorde soppan vi skulle ha till nyår. Helt plötsligt ropade han till och sa, Nu jäklar ska vi göra marshmallows och ha med oss ikväll! Oj, sa jag… jaha.. men visst, det vore kanske det bästa tillfället någonsin att göra denna sockerbomb.

Efter lite rotande i skåpen insåg vi att vi faktiskt hade allt hemma som behövdes. Socker, gelatin, sirap, salt, florsocker och vaniljsocker. Tyvärr hade vi inget kvar av vaniljfröna vi brukar ha hemma. Men det fick duga med vaniljsocker. Vi blandade och blandade (eller rättare sagt, vår Assistent fick jobba hårt) och till slut hade vi en deg, eller jag får nog kalla det smet. Vi klädde två formar med bakplåtspapper och smörjde in de med olja. Sen hällde vi över smeten, silade över florsocker och ställde in i kylen för att svalna.

Några timmar senare tog vi ut formarna och stjälpte upp de på ett bord som var täckt med florsocker. Vi skar bitar och rullade in o florsockret. Vips så var denna kladdiga smet små (eller ganska stora) fina bitar marshmallow täckta med florsocker (och vissa med kakao!). Vidunderligt gott blev det och en sak är säker, aldrig mer köpta marshmallows. Så pass enkelt som detta var kan man gott unna sig att göra egna. (om man nu äter socker vill säga!) Ät de som de är, med kakao, med varm choklad, med jordgubbssås eller helt enkelt grillade!

Hemlagade Marshmallows (receptet hittade maken på Tasteline)

•  2,5 dl vatten
• 2,5 msk gelatinpulver
• 3,75 dl strösocker
• 2,5 dl ljus sirap
• 0,25 tsk salt
• 2 msk vaniljsocker (el. vaniljfrö)
• 2 dl florsocker
• smaklös olja, ex. rapsolja

Blanda gelatinpulvret med hälften av vattnet och låt det svälla. Blanda ner socker, sirap, salt och resten av vattnet i en kastrull och låt allt smälta på svag värme under konstant omrörning. Koka därefter tills sockerlagen kommer upp i 120 grader.

Blanda gelatinet med den varma sockerlagen i skål (t ex till din matberedare/assistent). Vispa med elvisp/assistent i ca 10 minuter tills smeten är vit och rejält kladdig. Tillsätt vaniljsockret (vaniljfrön) och rör om en sista minut.

Klä en form med folie/bakplåtspapper och pensla med olja. Häll sedan ner smeten i formen, släta ut och ställ i kylen över natten. Häll ut florsockret på ett bord och tippa ut den stelnade smeten. Skär sedan smeten i den storlek du önskar och rulla i florsockret.

Dag 15 i bloggutmaningen