Att beskriva något som man först tycker är ganska vedervärdigt men inser är något av det godaste man ätit. Det är inte lätt. Men jag ska försöka ge dig som läsare en bild av den upplevelse som jag och resten av familjen har varit med om nu i veckan.
För en dryg vecka sedan kom det ett paket till mig med prover på Pastejkökets nya leverpastejer. Det är så enkelt som leverpastej blandat med färskost och i några fall sedan även smaksatt med smaker som paprika eller gurka. När vi öppnade paketet frynte ungdomarna på näsan och menade på att DET kan man väl ändå inte äta! Just i det läget hade jag inte mycket att säga utan höll tyst (faktum var att jag faktiskt höll med). Dagen efter så sa jag lite i förbigående att den här pastejen ju faktiskt är att betrakta ungefär som Kalles randiga. De ljud som jag fick till svar är omöjliga att efterlikna i text (åtminstone för mig) men kommentarerna var att ” men, hallå! så kan du väl ändå inte säga!” (tyst för mig själv tänkte jag att jo… precis det jag kan!) För inte så länge sedan hade vi nämligen den här diskussionen när det gällde Kalles randiga … men nuförtiden så äter nästan alla den randiga kaviaren till frukost äggen! Men nog om kaviar. Det var ju faktiskt leverpastej jag pratade om.
Så kom då morgonen när jag hade dukat fram frukost och lite i förbifarten även ställt fram pastejerna. En timme senare var alla sorter provade och faktum är att jag inte tror att vi klarar oss utan denna underbara pastej framöver! Alla har nu fått sin egen favorit och äter den på sitt sätt! Jag som inte äter bröd har den till gurka på tallriken, oerhört gott som mellanmål förresten! Ungdomarna täcker sina smörgåsar med pastejen. En älskar numera papriksmaken medan en annan vill ha den naturella.
Min rekommendation är, tänk inte på att det kan vara lite konstig blandning, testa! Det är värt det 
