Sommaren 2002 var jag gravid med med vårt tredje barn och jag mådde såå otroligt illa. Jag fick knappt behålla någon mat alls. Läget blev värre och värre och till slut fick jag knappt behålla vatten ens. Då blev jag sjukskriven bums och man avvaktade om man skulle lägga in mig på sjukhus med dropp.
Då när det var som värst upptäckte jag att fetaost var något som jag faktiskt fick behålla och jag petade i mig bit för bit och blev faktiskt piggare och jag slapp att bli inlagd
Jag och den nu åttaårige sonen ÄLSKAR fetaost och anser att den har en given plats bland de saker i matväg vi inte vill vara utan.

Nu när man börjar kunna skörda sina grönsaksland är det ljuvligt att koka färska rödbetor och sedan smula över mycket fetaost och lite flingsalt. Perfekt som en entre- elelr kvällsrätt…
har länkat i sidokolumnen i min blogg..

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.6434081

Något med fetaost är väl i pastasallad som min kompis gjorde som var kyckling i och pasta och ananas och sallad.. så himla gott! ;D

Mitt bästa minne är första mötet med halloumi på min studentskiva 1999.
Första reaktionen var:
“Men vad ääääär det här!? Hallå? Asså?”
Sedan kom reflektionerna:
“Det ser ut som fetaost, men den är varm”
“Den är seg!?”
“Det gnisslar värre än Hälsingeostkaka när man tuggar!”

Till saken hör att jag är icke köttätare så jag var ensam vid bordet om min upplevelse, de andra tryckte i sig rostbiff eller vad det nu var. Så jag började raskt springa runt och mata mina klasskamrater i jakten på svar på vad jag egentligen fått till middag (vågade ju inte gå till köket och fråga…). Tillslut kom jag fram till vår beresta samhällskunskapslärare som kunde identifiera det underliga på min tallrik och när jag väl fått veta att det var en ofarlig ost uppstod en kärleksrelation som håller än idag 11 år senare (mellan mig och osten alltså, samhällsläraren var lyckligt gift).

Vi äter Halloumi varje vecka, grillad eller stekt, i sallad eller med bulgur, barnen ÄLSKAR det. Vi har till och med skapat den otippade rätten “stekta halloumiskivor med vita bönor i tomatsås” (stek en förpackning halloumi som skivats i ca 1 cm tjocka skivor och servera med en upphettad burk vita bönor i tomatsås, klockren campingmat eller panikmiddag när det är bråttom!)

/Linda E

http://familjengranberg.blogg.se/2010/july/vinn-kokbok-och-mat.html

Mitt roligaste minne är när jag och min familj första gången blev bjudna på halloumi som stekts i smör eller knarrost som min pappa kallar halloumin. Min äldsta dotter som då var kanske 5-6år satt och såg väldigt fundersam ut när hon tillslut viskar till mig, men mamma när ska osten börja knarra? Men va vi skrattade allihopa

Kram Linda