Magen börjar kurra och jag inser att det snart är dags för lite lunch. Nervositeten och en lätt stress kommer som ett brev på posten. Försöker dölja det för min man men inser snabbt att han känner mig för väl. Ser igenom mina försök att desperat se mig om efter någonstans att äta det som jag vill ha. Mat som är bra. Helst grönsaker och gärna fisk. I minsta möjliga mån kött eller kyckling. Få men bra kolhydrater och mycket protein. Jag har inga allergier men jag är mån om min kropp och vet vad jag mår bra av och vad jag mår dåligt av. Både i själen och i kroppen.
Vi befinner oss för dagen i Kivik och efter en lång cykeltur har vi hamnat i hamnen. Går in på Buhres fisk för att se om vi kan få tag i något att äta. Tyvärr är sillaluckan stängd så det kan vi glömma. Restaurangen är en bra bit över vår budget för den här lunchen. Får syn på räksmörgåsar i disken. Tyvärr på vitt degigt bröd, men det kan jag leva med, just nu. Frågar vad smörgåsarna kostar. 79:-. Är väl i sig inte så fasligt dyrt för fina räkor men smörgåsarna är inte så stora och jag blir osäker, kan inte fatta något beslut. Känner mig besvärlig, frustrerad och trött.
En bit bort ligger grillkiosken. Vi går dit med förhoppningen om att där kanske finns något bra och gott att äta. Tittar på menyn. Hamburgare, korv och köttbullar. Inget annat. Har visst funnits ett vegetariskt alternativ men det är slut. Jag undrar i mitt stilla sinne, var kommer köttet från, hur pass bra är egentligen det kött de serverar här. Blir lätt äcklad när det går upp för mig att jag förmodligen inte kommer att få reda på det. Orkar inte fråga ut personalen om innehåll och ursprung. Men tänk om det är bra mat? Det kanske är jag som har fel. Som har förutfattade meningar om en grillkiosk i Kivik. Eller?
Drar med mig maken därifrån, han fattar. Vet att mina matvanor emellanåt kan vara krickade. Hade det varit en annan dag hade jag kanske gått in och frågat, eller bara nöjt mig och ätit den där burgaren med dolt ursprung. Men just idag vill jag inte. Det känns inte bra och det räcker för att jag ska gå därifrån.
Vi går tillbaka till Buhres. Köper den där räksmörgåsen. Passar på att införskaffa lite mat till veckan, en rökt makrill fångad i vattnet utanför och sill från Östersjön. Nöjda och belåtna sitter vi ute i höstkylan och äter våra smörgåsar. Fantastiskt goda och mätta blev vi. Känner mig oerhört nöjd och lättad över att jag just idag följde min instinkt och känsla, skippade hamburgare och korv och unnade mig den där räksmörgåsen. Avslutar sedan dagen i Kivik med att gå in på Kiviksstrands café för en kopp kaffe. Till kaffet blir det en gudomligt god Sienakaka. Äggvita, mandelmjöl, socker och apelsinskal. Hade glömt bort den här kakan, men det får definitivt bli julens kaka här hemma. Perfekta till en kopp espresso eller ett glas starkvinsglögg. Mage, kropp och själ är nu i fullständig symbios och jag bara njuter!
Kanske är det så att jag ska sluta ursäkta att jag är besvärlig med maten och istället tänka att det bara kan vara bra för mig, min kropp och miljön om jag är lite besvärlig och ifrågasättande emellanåt? Samtidigt tänker jag på alla dom som har en allergi eller äter en specifik kost av ideologiska eller andra själ. Vad äter man när utbudet är nästan obefintligt? Så svårt bör det inte vara för restauranger och caféer att tänka till en extra gång. Eller måste alla med specifika önskemål betala det dyraste priset för att kunna äta ute?
