Det finns något magiskt över att få en idé kring en maträtt eller en smak, gå och fundera över det och slutligen sen göra slag i saken och testa det man har funderat på. När sen resultatet kommer och jag sitter där i köket och tittar under lugg på fyra tonåringar och en make för att se hur de reagerar. Tycker de om det? Eller har jag fullständigt tänkt fel i smakerna? Nu hör till saken att hela min härliga familj är visserligen oerhört väluppfostrade och skulle aldrig rakt ut säga att något var äckligt. Men jag kan lätt läsa av ifall åt vilket håll de tycker det smakar.
Maken låter högljutt när han tycker om något. Ju godare det är desto mer låter han. Och då menar jag verkligen att det låter! Det grymtar, smackas och grymtar igen. Vilket för min del är ett omedelbart tecken på om maten jag gjort är god eller inte. Ungdomarna är lite mer subtila. Dottern är inne i en period där hon helt enkelt inte tycker att något är gott överhuvudtaget. Så om hon ens en gång tar mer än en tugga så vet jag att det är ok. Sönerna är respektfulla och när de inte tycker om det jag lagat så säger de helt enkelt inte så mycket. De äter för att de är grabbar som behöver mat. Men när det däremot är något de gillar då får jag verkligen höra det! Det pratas ljudligt om hur gott det är och hur det smakar sommar eller höst eller andra minnen som dyker upp när de smakar maten. Sen är de även rejält kreativa och kommer med tips på var just den maten kan passa in som vi äter.
Såhär underbart kan det vara att laga mat till en familj som uppskattar det man gör! Och min kreativitet ökar och ideérna flödar! På tal om det så måste jag nog sätta ihop veckans matsedel nu! Innan jag far ut i trädgården och solen.
Ha en skön söndag!
Vilken fin receptbok! Var har du hittat den. Den ser fransk ut, gissar jag rätt?
hej Efwa! boken är en Moleskine, underbar anteckningsbok som finns i lite olika utförande. Jag tror att den ursprungligen är från italien 🙂 Kolla gärna på hemsidan, den är grym! Moleskine