På lunchen idag så diskuterade mannen och jag, stenåldersmat och LCHF. Där är stora likheter mellan dessa två koster och när jag för ett antal år sedan ändrade min kost så började jag med stenålderskost. Sen läste jag om LCHF och gick sakta men säkert över till den. Det senaste året har jag mer och mer gått tillbaka till stenålderskosten, mer eller mindre medvetet. Det blev dock ganska uppenbart när vi diskuterade det hela idag.
Det vi främst funderade över var hur man kommer att äta framöver i livet och jag konstaterade då att det viktigaste för mig är att inte äta socker, spannmål och konstgjorda produkter. Sen äter jag gärna allt annat 🙂
Men genom att ha ätit LCHF i drygt 3 år (nästan 4) så har jag lärt mig att inte vara rädd för framförallt fett. Jag har även lärt mig vilka fetter som är bra och vilka som är sämre. Jag är dock inte rädd för mättade fetter men jag vräker inte i mig de.
Läste även den här artikeln ang. stenåldersmat. Läs gärna om ni är intresserade.
Jag tycker inte att Ray Mears lever riktigt som en sann stenålderskostareSka man försöka leva med naturen hittar man nog ingen skål med frukt varje morgon 🙂Nä det blir nog naturligt ganska skralt med kolhydrater, och ska man sen inte få proteinförgiftning blir det nog till att konstant välja de fetaste bitarna på villebrådet..
hahaha…när en skål med frukt varje morgon är nog svårt… däremot en fet bit kött…mums 😉Det är väl just det som kan vara problemet med stenålderskost. Det är inte det lättaste att få tag i vilt som är tillräckligt fett. Är väl just därför just jag har valt att köra någonslags hemmakomponerad mix av dessa koster.
Hej Ayla!Det där med inte alltför sött och inga tillsatser håller jag med om, även om jag annars är vegetarian och ratar allt kött.