Vad roligt att träffa dig live – säger Rikard Nilsson, när vi möts i dörren till den första officiella träffen för Food evolution. Sekunden senare vänder sig mannen framför mig om och säger, ja då är det väl lika bra att vi också hälsar. Stellan Löfving är jag säger han. Inom loppet av två minuter har jag träffat två personer som jag länge haft kontakt med via Facebook. Efter ytterligare samtal och möten med helt nya bekantskaper över en kopp kaffe fortsätter eftermiddagen på samma tema, möte mellan människor.
I kön medan vi väntar på att få smaka ett tortillabröd fyllt med grönsaker och grillat kött från Holy Smoke BBQ börjar jag fundera på det här med möten över mat. Har du någonsin mött en ny människa där mat eller dryck inte funnits med i bilden? Jag tror faktiskt inte att jag har gjort det, åtminstone inte där mötet blivit ett samtal. Är det så att det krävs mat för att vi ska öppna upp oss och börja prata med okända människor? Behöver vi något att luta oss mot för att hantera situationen det innebär att samtala?
I veckan som gick har jag sett den första serien som Hugh Fearnley-Whittingstal producerade. A cook on the wild side. Medan han kör runt och försöker leva på det som finns i naturen träffar han på människor som finns runt omkring honom. Naturligtvis till viss del gjort för serien men jag misstänker att han i vissa av dessa möten fått vänner för livet. Och oavsett har han fått kunskap med sig som var och en av dessa personer hade och gav till honom. I detta fallet handlar mötena uteslutande om mat, själva anledningen till mötet är maten.
Om man tänker efter så möts de flesta personer på ett eller annat sätt över mat. En middag, en fika eller över smårätter vid ett ståbord på en tillställning. Maten blir språngbrädan som leder vidare till andra samtalsämnen. Det är fascinerande att tänka på hur viktig maten då blir för mötet mellan människor.
Frågan är, finns det mat som är bättre än annan mat för att öppna våra sinnen till konversation? Är det bättre att servera en smörgås än en soppa eller spelar det ingen roll? Kan matens utseende, smak och konsistens bidra till eller ändra karaktären på samtalen som kommer att ske? Eller spelar det ingen roll? Räcker det med att det finns mat?
Jag är övertygad om att maten på olika sätt bidrar till att ge en mer avslappnad inställning till att möta okända människor. Tänk själv hur svårt och till och med tråkigt det skulle vara att befinna sig på en plats med okända människor och försöka prata med dessa utan mat i närheten. Med matens hjälp har man alltid en anledning att säga några ord. Har man tur leder dessa ord sedan till en intressant konversation som i sin tur kan leda till precis vad som helst.
När jag började fundera på det här med möten mellan människor och matens roll i det hela surfade jag runt en stund för att se vad jag kunde hitta som verifierade min egen lilla teori. Först dök det självklara upp. Restauranger, hotell och konferensföretag som arbetar med maten för att skapa en helhet och att ge besökarna en upplevelse, vilket i sin tur naturligtvis främjar samtalen mellan människor. Sen hittade jag en artikel i DN från i våras som handlade om precis det jag funderat på. Artikeln handlar om en ideell organisation som heter Invitationsdepartementet. Tanken bakom är att svenskar ska bjuda hem personer från andra kulturer på middag och vice versa.
Utdrag från artikeln i DN
Tanken är att svenskar ska bjuda hem människor från andra kulturer på middag och vice versa. Man kan endera bjuda eller bli hembjuden – några dagar före får man ett sms med adress och sedan är det bara att dyka upp.
– Det är ett idealiskt sätt att skapa möten mellan människor för de flesta äter middag sju dagar i veckan och kan lätt ställa ut två extra tallrikar. På så sätt får man enkelt in det i vardagen, säger Ebba Åkerman.
Hon startade invitationsdepartementet när hon var lärarvikarie och frågade kompisar om de kunde bjuda hem några av hennes SFI-elever på en bit mat för att de skulle få träna svenska. Konceptet spred sig snabbt på Facebook och i dag driver hon den ideella organisationen på heltid.
– Mat är ett av de absolut trevligaste sätten att umgås på, och det är så vi svenskar umgås. Ett av få tillfällen där man är van vid att prata med främmande människor. Mat är kärlek. I måltiden ger man av sin tid till varandra och det är det viktigaste.
Läs hela artikeln här: http://www.dn.se/sthlm/nya-moten-over-maten/
Jag hoppade av glädje när jag läste artikeln. Här är det inte bara mat utan även kulturer som möts. Och allt över något så enkelt som en vardagsmiddag! Detta är visserligen en bit ifrån min fundering kring hur matens konsistens och utseende kan bidra till ett samtal på en tillställning men är samtidigt grunden i det verkliga mötet över maten. Människor som äter tillsammans och samtalar. Har man inget annat att prata om kan man alltid prata om maten.
Tänk vad tråkiga möten skulle vara utan mat!
