Rundvandring i tryffelns hemstad blandat med åsneskrik, kacklande höns, makalösa paprikor och avslutningsvis fantastiska ostar och ett försvinnande gott kött. Så såg dag 2 på matresan i Italien ut.
Efter en god natts sömn var det så dags att för första gången se vad en italiensk frukost kunde bestå av. Jag hade hört en hel del om sötsaker och konstiga påhitt som skulle kunna finnas på bordet. Men döm om min förvåning när jag möts av ett dignande bord fyllt av yoghurt, pålägg, frukt, äggröra, kokt ägg, bacon och olika sorters bröd. Det var bara att hugga in!
Avfärd till Alba
8.00 var det avfärd med bussen för ett par timmars resa till Alba. Här träffade vi en kvinna som var ansvarig för turistnäringen i staden, efter en kort genomgång fick vi en rundvandring i denna tryffelstad. Här finns den första butik som började sälja tryffel och den doft som möter en när man går in här går faktiskt inte att beskriva. Samtidigt som den luktar vidrigt finns det något i tonen som lockar en att stanna kvar och vilja dofta mer. Det är helt enkelt en magisk doft. Staden Alba är en söt liten stad med mycket kvar av det gamla, bland annat kan man på vissa håll se de kvarlämnade höga torn som förr representerade en rikedom och välfärd.
Efter rundvandringen släpptes vi lösa och jag och några med mig stannade omedelbart upp och gick in på det äldsta caféet i staden. Här kunde vi sätta oss på uteserveringen och titta på folk medan servitörerna kom med vidunderligt gott kaffe och söta små läckra bakverk. Kan förresten säga att dessa små bakverk är nog det som jag kom att tycka mest om på den här resan (får man säga så?). Men tänk er själv. Där sitter man på ett litet café och dricker en god kopp kaffe och skulle vilja ha ngt litet sött till. Här i Sverige så är alternativet i stort sett alltid något stort bakverk eller en liten torr kaka. Men här, här fick jag en liten miniatyr av en stor bakelse. En liten munsbit. Alldeles perfekt. Lite sött utan att för den delen ta över och få mig att få dåligt samvete!
Efter den härliga fikan gick jag förbi en liten kött- ost- och delikatessbutik. Här hängde salamin i fönstret och ostarna dignade i disken. Den 0troligt trevliga kvinnan som stod i affären gjorde sitt bästa för att förstå vår engelska och svarade på sin knaggliga engelska. Men med i kassen hem kom en tryffelsalami (vit tryffel), en påse med risottoris från trakten, en burk tryffelsalsa och en stor bit färskost (som vi åt på bussen). Sen var det dags att åter sätta sig på bussen för färd genom landskapet till en stor grönsaksgård där det vankades lunch.
En grönsaksgård mitt ute i ingenstans
Efter en lång färd genom ett förhållandevis torrt landskap var vi framme på gården. Här möttes vi av en gammal åsna som hälsade oss med sitt skriande. På taket av en gammal bil stod det 4-5 nyfikna kattungar och tittade på oss. När vi klivit av bussen kom familjens ena hund springandes för att få bli kliad i nacken och omtyckt av så många som möjligt. Mitt i allt detta gick det omkring ett helt gäng hönor och en tupp. När väl alla djur var nöjda med vår uppmärksamhet kom gårdens ägare och hälsade oss välkomna.
Vi bjöds sedan på en traditionell lunch på loftet. Den bestod av flera olika grönsaksrätter, äggrätter, skivad prosciutto och salami. Till detta serverades ett rejält vardagsvin. (såpass rejält att det fastnade små bitar på glaset när man druckit ur..!). Mätta och belåtna gick vi ner en våning och blev där serverade en sagolik liten kaka tillsammans med likör, grappa eller annan sprit. Allt beroende på vad man önskade. Själv tyckte jag det var lite tidigt på dagen för alkoholhaltiga drycker och nöjde mig med kakan.
Här på gården satsade man mest på att utbilda skolungdomar i alla konstens regler kring hur man sår, skördar och sedan tillagar grönsakerna. Ett otroligt bra sätt att få barn och ungdomar uppmärksamma på slow food och var grönsakerna kommer från. Vi åkte från gården mätta, belåtna och med kassar fyllda av diverse burkar med inlagda grönsaker.
Nu var det egentligen meningen att vi skulle åka vidare till en gård som hade ost, vin och kött. Men först gjorde vi ett överraskningsstopp på en närliggande fiskfarm som grönsaksgården hade koll på. Här var det en familj som hade tagit hand om ett antal bassänger och här börjat odla en gammal traditionell och bortglömd fisk, sotare. En karpfisk som till utseendet påminner om sill men till smaken är mycket torrare och mycket mer lik en torskfisk. Här lägger man in fisken i olika inläggningar och grillar eller steker den ofta innan den serveras. Inte riktigt min typ av fisk men jag blev lite nyfiken på att testa att först lägga in fisk i en god oljeinläggning för att sedan grilla. hmmm… får nog uppdatera med ett recept snart 😉
Kött och ost hos Bianca
Det sista besöket för dagen var en gård som låg långt över på andra sidan berget. Vilket för oss innebar en hissnande färd genom ett makalöst landskap. Tänk dig vägrenar utan egentlig kant och där du åt ena hållet tittar ner på en dal full av vackra hus och vinodlingar och åt andra hållet precis samma sak fast på bergets sluttning. Fullständig magi!
Väl framme möttes vi av ett par som lever på och med sin gård och sina djur. Här slåss kor och får om ytan och av deras mjölk görs den mest fantastiska ost (bland annat robiola) och ännu mer fantastiska köttet som man kan köpa bland annat på den ekologiska marknaden i Turin. De är välkända för sitt kött över hela regionen och när vi väl senare fick smaka köttet förstod jag varför. Tror aldrig att jag kommer att få smaka ett lika vidunderligt gott kött i Sverige. Eller kanske?
Kvällen avslutades med middag på hotellet och sen blev det tidig sänggång inför dag 3. Nu går bussen vidare till Turin och den fantastiska mässan!
